Något jag älskar med söndagar är när det finally ringer såhär på kvällen. Och att det är just Jennifer. Jag har som vanligt ungefär samma beskymmer med seghet och konstiga spel så jag njuter av hennes liv istället och önskar att jag inte satt så fast och att man kunde lägga alla kort öppna på bordet, som man kanske säger. Men så kommer jag nog tänka och känna ett x antal söndagar till, tills det kanske blir vår och sommar och det går att leva lite mer.. tills dess, fortsätter vi med våra söndagssamtal. Jag saknar dig.. och längtar tills den 9 april.. En månad, dock.



Paulina