Inatt försvann min tv dosa. Eller den låg i sängen men jag var för borta för att hitta den. De känns som jag knappt har sovit. Jag drömmer konstiga saker och kommer bara ihåg små detaljer från varje dröm. Och ibland är kvällar min fiende. Just nu är dem ibland det. Ibland känner jag mig skyldig. Att jag ler, skrattar och inser att jag faktiskt mår rättså bra. Man får väl se det som en del av det hela det med. Antar jag..
"Det viktiga är att inte glömma bort vem man är. Att lita på att ens vänner talar sanning. Att titta på sig själv i en spegel och tycka att man är rätt jävla bra. Att våga tycka om och framför allt tycka rätt. Att våga ta steg som gör ont.
Att tillåta sig själv må bra."
Inte mina ord.Puss!
/Paulina