no one ever said it would be this hard.
känner mig lost, i världen. liten, och en meter över jorden.
samtidigt som jag känner att jag aldrig känt mig själv så bra som
just nu. konstig blandning. vill stänga in mig i mitt rum samtidigt som jag hemskt gärna vill ut, bland människor. konstig blandning det med. det är snurrigt med andra ord och jag orkar inte just nu nej.
paulina.
måndag 16 mars 2009
bad day
för första gången på länge funderar jag på att dra täcket över huvudet, redan nu. dålig dag och jag vet inte vad som skulle kunna göra imorgon bättre. just nu är det inte mycket som känns så kul men det kan ju vända kan det ju. såklart att de gör de, fast gärna imorgon ju. vill också ha den 9 april nu. jennifer kommer hem och jag saknar henne, alot. nu, säng..
:(
paulina
:(
paulina
i was lost, oh yeah

josefin
gaylord
Geisha behöver en klippning. Hon ser inte ut exakt sådär nu men hon är nästan där. Ser ut som en helt annan hund. Så de kanske jag gör lite idag, får se vad som sker. Kanske får bli en annan dag. Ska träffa palle i guess. As always. Fan, när jag vaknade hade jag ont i nacke och fram på halsen. Inte skönt alls. Jag drömde en hemsk dröm.. mamma hade blivit biten av en hund, så hela underarmen va borta. Men sån tur va var de vänster, haha. Åh, träning ikväll. Jag är trött. Som alltid. Skulle ju vilat hela helgen, men icke. Fryser också. Jo, vi som hoppades på solen idag med. Men det skulle ju vara för bra för att vara sant. En annan dag kanske, inom en månad.
josefin
en dans
i mina egna öron.
oh, "nothing" he said,
and then he turns
when your hands want
oh, "nothing" he said
and then he turns, when your hands want hands.
then he walks up to you
he knows what to do he knows where to start
you got one dance
P.
oh, "nothing" he said,
and then he turns
when your hands want
oh, "nothing" he said
and then he turns, when your hands want hands.
then he walks up to you
he knows what to do he knows where to start
you got one dance
P.
one dance
jag förväntade mig sol idag. och mer än 0.8 plus. de där med förväntningar, gör en bara besviken. men det kom jag inte på nu. det har jag lärt mig för länge sen men jag fortsätter förvänta mig för mycket och bli besviken och känna att jag lever. hittat jettie på spotify och känner mig som femton år igen, kan fortfarande texterna utantill och känner fortfarande igen mig i varannan mening. jag och min vän kom fram till igår att det är inget annat som får än att må som man mår och att de är så jävla värt det. trots allt. jag hoppas att hon vaknar snart, jag saknar henne redan.
paulina.
paulina.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)