Lyssnar fortfarande på samma låt som för nån dag sen, häller
i mig vatten och vet inte om jag känner mig full eller tom. Inombords, på känslor. Klockan är över tolv så min hjärna är på full speed. Skickade ett sms jag inte skulle ha skickat. Vet inte om det är snön eller låtarna som fick mig att göra det. Eller minnen. Jag är glömd och raderad, redan. Mitt sms lämnade över makten så nu är jag återigen minst som person. Ibland handlar det om det. Så jag lägger mig. Även om jag mår bra så kan jag låtsas att det svider, hårt. Om det får dig att le. Du kan få kasta sten på mig, om det får dig att känna som att du har vunnit. De vet du, att jag ställer upp på. Orkar inte spela spel för att vinna kärlek och verkligen inte för att förlora kärlek. Jag är ingen raderare. Jag är inte så hård som jag önskar kunde va. Speciellt inte när jag tänker på mig själv som sjutton-nitton och lost i världen och dig. Ah, waeva jag råkade bara skicka ett sms och det är okej att kasta sten på mig om det får dig att må så mycket bättre.. som sagt. Att jag ens nämner det kanske gör det genomskinligt att det ja ibland svider men inte hårt alls, bara lite. Jag är inte bra på att kasta ut personer och bara stänga dörren efter.. I'm not. Det handlar bara om det, vill jag försäkra er om. Mig med. Dig med..


Paulina.